Olaman

Jag är en sån där person som skrattar åt ironisk humor. Ironi är när man säger eller gör något, och egentligen menar den totala motsatsen. Ju mer man överdriver, desto roligare. Ironi funkar dock endast om den eller de som hör eller ser det FATTAR att man menar motsatsen. Därför är minspel väldigt viktigt. Att himla med ögonen samtidigt som man tackar för att nån just stänkte ner en med vatten, är ett exempel.
I vilket fall, jag sitter ofta och fäller ironiska kommentarer om medtrafikanter för mig själv när jag kör bil.

Situation 1. Jag närmar mig en korsning eller rondell, och bilen som kommer från vänster blinkar inte och visar vart han/hon ska, och det blir farligt. Då blir kommentaren typ: "Jaha vi BLINKAR inte, nämen DET är ju onödigt. Jag är ju synsk, så det löser sig! Ha en trevlig dag käre medtrafikant!" Detta följs ofta av ett leende och en glad vinkning. Not.

Situation 2. Du har lite bråttom til jobbet, och hamnar givetvis efter Gösta, 71, som är på väg till "Konsum" för att köpa margarin på extrapris.Han tycker att 65 km/h är en bra fart på 90-vägen. Varpå ironikern genast kläcker ur sig: "Åh vad trevligt att någon är avstressad och fin en tisdagsmorgon som denna. Skönt att Gösta bestämmer farten åt mig, då slipper jag det själv."

Ja, du fattar säkert. Vad som har tagit mig rätt många år att fatta själv är att detta kan bli rätt påfrestande för omgivningen, man låter ju som en surgubbe och en besserwisser om man håller på som jag gör i bilen t.ex. Så jag funderar på att tona ner ironin och köra en mer rättfram stil. För ironi stänger också inne de verkliga känslorna. Så det kommer nog att skrikas och gapas mer på medtrafikanter i fortsättningen istället för lågmälda bitska kommentarer. Och heter du Gösta, är sådär en 70 bast och tycker om att stressa mig på morgnarna, lyd ett gott råd: Tanka med bensin istället för bromsolja nästa gång hos Göken!