Djupa tankar om en vanlig fredag
Fredag igen.
Vad är det för känsla som alltid infinner sig på den här veckodagen? Det är nån slags diffus glädje- eller trygghetskänsla. Precis som om veckodagen fredag eller lördag skulle vara tryggare eller bättre än nån annan? Jag undrar verkligen vad som gör att vi invaggas i den här myskänslan inför en helg. Kanske är det nåt som ligger kvar sen man var barn och fick vara ledig med hela familjen, för att man hade turen att växa upp i en trygg miljö där fredagsmys och lördagsfrukost fanns med? Jag älskar fortfarande lördagsfrukost. Eller är det bara vårt västerländska sätt att tänka, vår förmåga att hänga upp trygghet och välbefinnande på materiella saker. Välbekanta saker som hem, prylar och massmedia. Skulle vi ha fredagskänsla även om vi var fattiga, bodde i ett skjul utan radio, tv och internet? Troligtvis inte. Jag känner att detta blir en existensiell frågeställning som handlar om ytliga och verkliga värden. Det som verkligen borde ge oss trygghet är familj, vänsklap, sunda värderingar och osjälviskhet. Men tyvärr är det nog inte det som är grunden till den här pirrande och mycket trevliga känslan. Utan det är vetskapen om att jag kan gå hem till ett tryggt o varmt hem, lägga mig i min sköna soffa och vila, och senare laga nåt gott att äta, kanske ta något gott att dricka. Och titta på TV eller se nån film. Allt som sagt ytliga tryggheter. Men vi är ju formade att vara såhär. Nackdelen är att vi tror att vi är osårbara och odödliga, att vi ska ha det som vi har det nu för alltid. Jag har upplevt c:a 1800 fredagar i mitt liv och om allt går som det ska så har jag c:a 1500 kvar. Merparten av dem som en äldre människa. Jag menade inte att spoliera fredagen för nån, men gillar att tänka klart på en del grejer ibland... Har fortfarande känslan av -Fredag! i magen.
Vad är det för känsla som alltid infinner sig på den här veckodagen? Det är nån slags diffus glädje- eller trygghetskänsla. Precis som om veckodagen fredag eller lördag skulle vara tryggare eller bättre än nån annan? Jag undrar verkligen vad som gör att vi invaggas i den här myskänslan inför en helg. Kanske är det nåt som ligger kvar sen man var barn och fick vara ledig med hela familjen, för att man hade turen att växa upp i en trygg miljö där fredagsmys och lördagsfrukost fanns med? Jag älskar fortfarande lördagsfrukost. Eller är det bara vårt västerländska sätt att tänka, vår förmåga att hänga upp trygghet och välbefinnande på materiella saker. Välbekanta saker som hem, prylar och massmedia. Skulle vi ha fredagskänsla även om vi var fattiga, bodde i ett skjul utan radio, tv och internet? Troligtvis inte. Jag känner att detta blir en existensiell frågeställning som handlar om ytliga och verkliga värden. Det som verkligen borde ge oss trygghet är familj, vänsklap, sunda värderingar och osjälviskhet. Men tyvärr är det nog inte det som är grunden till den här pirrande och mycket trevliga känslan. Utan det är vetskapen om att jag kan gå hem till ett tryggt o varmt hem, lägga mig i min sköna soffa och vila, och senare laga nåt gott att äta, kanske ta något gott att dricka. Och titta på TV eller se nån film. Allt som sagt ytliga tryggheter. Men vi är ju formade att vara såhär. Nackdelen är att vi tror att vi är osårbara och odödliga, att vi ska ha det som vi har det nu för alltid. Jag har upplevt c:a 1800 fredagar i mitt liv och om allt går som det ska så har jag c:a 1500 kvar. Merparten av dem som en äldre människa. Jag menade inte att spoliera fredagen för nån, men gillar att tänka klart på en del grejer ibland... Har fortfarande känslan av -Fredag! i magen.
Kommentarer
Trackback