Olaman

För att lätta på hemlighetstrycket ska jag berätta en av de pinsammaste saker jag har varit med om. Snaskighetsgraden är inte så hög, men det kostar på att berätta detta i vilket fall. Here goes:

Jag hade varit och hämtat en kebabpizza på min favoritpizzeria. Jag var grymt sugen och skulle hem till en kompis och dela den som lunch. Ut från pizzahaket, bort till bilen. Bråttom var det också. Jag låste upp bilen och hoppade in och drog iväg. Efter c:a 25 meter hörde jag ett "flump" på biltaket. Det slog mig som en Tyson-jabb i mellangärdet... PIZZAN!!!! Jag glömde den på taket!!!
Vilken normalmänniska som helst skulle kanske ha stannat och tagit in pizzan, oavsett. Inte jag.
Jag kollade mig snabbt omkring för att fastställa hur många människor som hade sett mig/känt igen min bil. Sedan var det plattan i mattan iväg, nu med pizzan hängandes på radioantennen vid bakrutan, kebabsås rinnande nerför bakluckan. Jag vågade inte ens tänka på hur det såg ut på taket.
Jag tog den första vänstersvängen i skaplig fart, med önskat resultat, nämligen att pizzan lossnade från antennen och kartongen flög iväg. Bra. Dåligt. Katastrof. Jag minns däckskriket i kurvan, sedan är det dimmigt tills jag vet att jag stannade en bit utanför tätorten och klev ur för att kolla skadornas omfattning.
(Läs "såsens utbredning på bilen").
Jag fick tvätta bilen kan jag säga.
"Men pizzan då", undrar du. Jo, jag smög mig tillbaka lite senare på kvällen, till vänstersvängen där pizzan smackade i asfalten. Den var helt platt och liksom inte en pizza längre. Kartongen syntes inte till. Kanske hade polisen blivit tipsad, tagit den och utförde DNA tester på den just nu. För att få tag i psykfallet som drog iväg från the crimescene.Jag skämdes nåt extremt, men blev lugn när jag började inse att ingen som känner mig hade sett mig. Ner med hela händelsen i förnekelsens djupa och avlägsna träsk. Tills nu.

(Jag åkte dessutom sen till en annan pizzeria, köpte en ny pizza och drog hem till kompisen och käkade lunch och låtsades som om inget hade hänt. Kallt va?)

Inte så mörk hemlighet, men ändå rätt tungt att erkänna.

//Gurun, aka The Pizzapooper

Så här glad var Gurun efter att ha tillbringat kvällen med att byta bromsok och skivor bak på Saab:en. Tänk er själva vilken feeling att få ta fram verktygen och skita ner sig. Och LYCKAS!
Oslagbart.

Jag vill bara meddela att jag och Laleh har varit och fikat i natt. På ett mycket trevligt fik för övrigt.
Allt var helt normalt, bara trevligt och mysigt. Laleh är ju rätt mysig.

Sen ringde klockan och jag var tvungen att ge mig iväg till jobbet.
Det duggregnade och blåste ute. Temperatur: 6 grader varmt.

Här ser man 3 damer som knatar över vägen utanför mitt fönster. Se hur beslutsam damen i ljusa vårkappan ser ut när hon helt fräckt joggar förbi på insidan. Kvinnan i röda jackan begår ett vidrigt lagbrott i och med att hon befinner sig UTANFÖR de vita strecken. Vad gäller puddingen med rullatorn så drar jag slutsatsen att hon är en rebellisk liten pensionär som lever på gränsen, man ser tydligt hur hon väljer att plöja fram med sin rullator med 2 hjul PÅ övergångsstället och 2 hjul UTANFÖR. Vågat!
Det är ständig action i denna gatukorsning.

Idag satt jag en stund och tänkte tillbaka på när jag var 9-10 år gammal och tillbringade en del av sommarlovet hos farmor och farfar i Småland.
Och kom ihåg hur det luktade och kändes när allting var soligt och lyckligt.
Några minnen som dök upp får bli en liten berättelse:

solvarma plattgångar mellan potatis och jordgubbar
järngrinden som gick att "åka" på
en solbränd glad farfar som visslar "Jungman Jansson"
åka i gröna Polon till sommarstugan
alltid gröt med jordgubbssylt på morgonen
Lönneberga kyrka
ekan som läckte lite lagom
metspön och plåthinkar på bryggan
sockerdricka i matkällaren

... jag tar en tur till dit, vi hörs!

Jag funderar på att köpa mig ett par nya träskor och en studsboll. Eller en jojo.
Och känna mig som barn på nytt ihop med våren.
Det är underligt vilka minnen man får när solen äntligen tittar fram och värmer upp min vinterfrusna själ.
Inget mer just nu...

Typisk svensk trött man som just har varit och handlat.
Trottoaren 2006-04-06, 10.42

Det åker förbi en man på en motoriserad rullstol, typ Permobil, utanför vårt kontor varje dag. I hög fart, nerför den svagtsluttande trottoaren. Han åker gärna slalom mellan folk och lyktstolpar. Det ser så fantastiskt roligt ut att jag ska göra det till en mission att få en bild på nämnda våghals i sitt esse.
Återkommer med fotobevis vid tillfälle.
Gurun har för övrigt inga djupheter att meddela just nu.