Telefonterror
Idag ringde jag till en firma i Västergötland och sökte Sven Svensson. Jag hamnade hos växeln, där en kvinna säger:
"Du har sökt Sven Svensson".
Tystnad uppstår.
Jag säger: "Ja det stämmer fint det!"
Tystnad igen.
Växeldamen: "Ja han är upptagen i telefon."
Jag: "Jaså."
Tystnad för 3:e gången.
Dam: "Vill du dröja kvar?"
Jag:" Nä."
Tystnad 4. Nu känner jag mig manad att få ett slut på lidandet:
"Jag återkommer. Tack hej."
VARFÖR svaras det på detta vis i en växel? Jag vet väl för tusan att jag har sökt Sven Svensson! Det var ju jag som ringde! Och varför tystnar de? Det vore väl 100 gånger bättre för alla inblandade om de bara talade om direkt varför personen inte svarar, och vad jag bör göra, så jag slipper sitta där och undra vad som pågår. Eller ännu bättre, svara inte alls! Då VET jag att jag måste återkomma utan att sitta och tjafsa med nån i växeln.
Eller ni växeltelefonister där ute: Vad vill ni att vi ska säga efter att ni har informerat oss om att vi har ringt? Då när ni blir tysta och låter oss sitta som fån med telefonen i näven? Svara gärna.
Det är ju som om jag skulle skriva och informera dig var 5:e rad att "du läser Olas blogg just nu". Jamen det vet du ju redan, det är ju DU som sitter där och har valt att läsa alla de här oviktigheterna!
Nästa gång ska jag bara sitta mol tyst när jag hamnar i denna situation.
Tuut..... tuuut.....
"Ni har sökt Sven Svensson!"
Ola är tyst.
"Hallå ni har sökt Sveen!"
Mördande tystnad.
"Är det nån där? Hallå du som har ringt och sökt Sven Svenssoon!"
Ett ondskefullt skratt hörs från min strupe när växeltelefonisten bryter ihop därför att han eller hon inte upplever att han/hon lyckas med att informare mig att jag faktiskt sökte Sven Svensson. Vilket jag inte gjorde. Jag ringde bara en växel på måfå för att hämnas.
Tystnad.
"Du har sökt Sven Svensson".
Tystnad uppstår.
Jag säger: "Ja det stämmer fint det!"
Tystnad igen.
Växeldamen: "Ja han är upptagen i telefon."
Jag: "Jaså."
Tystnad för 3:e gången.
Dam: "Vill du dröja kvar?"
Jag:" Nä."
Tystnad 4. Nu känner jag mig manad att få ett slut på lidandet:
"Jag återkommer. Tack hej."
VARFÖR svaras det på detta vis i en växel? Jag vet väl för tusan att jag har sökt Sven Svensson! Det var ju jag som ringde! Och varför tystnar de? Det vore väl 100 gånger bättre för alla inblandade om de bara talade om direkt varför personen inte svarar, och vad jag bör göra, så jag slipper sitta där och undra vad som pågår. Eller ännu bättre, svara inte alls! Då VET jag att jag måste återkomma utan att sitta och tjafsa med nån i växeln.
Eller ni växeltelefonister där ute: Vad vill ni att vi ska säga efter att ni har informerat oss om att vi har ringt? Då när ni blir tysta och låter oss sitta som fån med telefonen i näven? Svara gärna.
Det är ju som om jag skulle skriva och informera dig var 5:e rad att "du läser Olas blogg just nu". Jamen det vet du ju redan, det är ju DU som sitter där och har valt att läsa alla de här oviktigheterna!
Nästa gång ska jag bara sitta mol tyst när jag hamnar i denna situation.
Tuut..... tuuut.....
"Ni har sökt Sven Svensson!"
Ola är tyst.
"Hallå ni har sökt Sveen!"
Mördande tystnad.
"Är det nån där? Hallå du som har ringt och sökt Sven Svenssoon!"
Ett ondskefullt skratt hörs från min strupe när växeltelefonisten bryter ihop därför att han eller hon inte upplever att han/hon lyckas med att informare mig att jag faktiskt sökte Sven Svensson. Vilket jag inte gjorde. Jag ringde bara en växel på måfå för att hämnas.
Tystnad.
Klavertramp and proud of it
Satt på ett möte idag. Först skulle nästa möte planeras in, men förslaget funkade inte eftersom någon sa att den hade semester då och då. Mötesledaren sa på skoj att "ja man väljer ju när man har semester". De här människorna kände varann så den ironin var ok. Då kontrade jag med att säga "väljer o väljer, har du hört talas om chefer?", la till ett litet "höhö", varpå en konstig tyst kyla spred sig i rummet.
ALLA som satt där var chefer på större företag.
Det var lite småjobbigt efter det i mötet, flera av dessa småpåvar såg nästan ut att behöva gå på toa.
Jag skulle vilja skicka alla viktiga chefer på kurs i humorns betydelse för hälsan.
"A day without laughter is a day wasted"
-Charlie Chaplin
ALLA som satt där var chefer på större företag.
Det var lite småjobbigt efter det i mötet, flera av dessa småpåvar såg nästan ut att behöva gå på toa.
Jag skulle vilja skicka alla viktiga chefer på kurs i humorns betydelse för hälsan.
"A day without laughter is a day wasted"
-Charlie Chaplin
Kontorsfasor
Väggarna kryper närmre och datorn försöker äta upp mig.
Telefonen ylar som en hungrig varg. Inkorgen lutar som tornet i Pisa över mig...
Behöver jag semester? Troligtvis.
Telefonen ylar som en hungrig varg. Inkorgen lutar som tornet i Pisa över mig...
Behöver jag semester? Troligtvis.
Nya och viktiga ord
Idag beställde jag reklampennor till vårat företag. Jag fick ett korrektur där våran logga var placerad på den där lilla klämman på pennan, som man sätter fast pennan med, typ i kanten på byxfickan... ja, men ni vet vad jag menar.
Hur som helst, jag ville ha loggan på själva pennan, det skulle bli bättre tyckte jag och ringde tjejen som hade gjort korrekturet. Jag försökte förklara var jag ville ha trycket. Det gick inget bra, tills jag bryskt, men mycket tydligt, blev informerad om att det heter "Pennkropp". Smaka på det ordet.
"Pennkropp".
Det är inte ofta man säger ett helt nytt ord på svenska. Men idag hände det. "Pennkropp".
Jag tycker själv att MIN kropp kan beskrivas på samma sätt, kanske det är därför jag fäster mig så mycket vid ordet Pennkropp. Eller låter det inte lite obscent liksom? Prova att säga det med lite hes Rod Stewart röst: ...ehh....pennkrooopp.....
Förresten, klämman på en penna heter inte klämma. Den heter "Clips".
Hur som helst, jag ville ha loggan på själva pennan, det skulle bli bättre tyckte jag och ringde tjejen som hade gjort korrekturet. Jag försökte förklara var jag ville ha trycket. Det gick inget bra, tills jag bryskt, men mycket tydligt, blev informerad om att det heter "Pennkropp". Smaka på det ordet.
"Pennkropp".
Det är inte ofta man säger ett helt nytt ord på svenska. Men idag hände det. "Pennkropp".
Jag tycker själv att MIN kropp kan beskrivas på samma sätt, kanske det är därför jag fäster mig så mycket vid ordet Pennkropp. Eller låter det inte lite obscent liksom? Prova att säga det med lite hes Rod Stewart röst: ...ehh....pennkrooopp.....
Förresten, klämman på en penna heter inte klämma. Den heter "Clips".
Död åt kopiatorerna
Vi har en stor och fin kopiator/skrivare/fax/scanner på mitt jobb. Det var en jätteduktig försäljare här och levererade den förra året. Den kunde klara nästan ALLT, sa han. Jag tänkte att det är mer än vad jag kan.
Idag skulle jag på order av högre makter göra ett litet häfte på tre (3) sidor. Vi hade köpt fint gult papper och det skulle vara ett omslag av lite tjockare papper, sådär proffsigt och bra skulle det bli. Jag slängde in texten i layoutprogrammet och alltsåg ju helt ok ut. Iväg med utskriften till skrivaren i fråga. Det blev inte helt rätt från början så jag fick styra lite med layouten. Det gick också att fixa till. No problemos så långt.
Sagt och gjort, jag gick ut till skrivaren och tog upp jobbet igen, och tryckte in att jag ville ha ett iläggsblad var 3:e blad, omslaget alltså. Lägger i alla papper i sina fack och trycker "start". Då säger maskinen åt mej att lägga i papper. Som jag redan gjort. Så då gör jag om det. Start. "Lägg i papper". Igen. Start. Error.
(Nu stiger blodtrycket). Starta om. "Välj papperstyp". JAMEN DET HAR JAG JU REDAN GJORT!!! ...omstart... (tinningarna bultar). En smäll på aset och så gick jag därifrån.
Efter 3 liknande försök plus ett besök av en servicekille så sorterade jag manuellt. ihop prydliga högar av de olika papperssorterna, la dem i fack 2 och tryckte på "Start". Då sörplade den i sig papprena snällt och beskedligt, skrev allt på rätt sida och la de färdiga bladen i fina högar i utmatningen. Det var bara en rap som fattades. Sen vek jag de små häftena och nitade ihop dem. Klart!
Sensmoralen i berättelsen är lika modern som simpel: Maskiner är döda ting. Människan vinner ALLTID över maskinerna. Döda maskiner med konstiga gränssnitt är HELT värdelösa. Människohjärnan är oändligt mycket snabbare än ALLA maskiner i världen! Leve människan! Död åt kopiatorerna!
Idag skulle jag på order av högre makter göra ett litet häfte på tre (3) sidor. Vi hade köpt fint gult papper och det skulle vara ett omslag av lite tjockare papper, sådär proffsigt och bra skulle det bli. Jag slängde in texten i layoutprogrammet och alltsåg ju helt ok ut. Iväg med utskriften till skrivaren i fråga. Det blev inte helt rätt från början så jag fick styra lite med layouten. Det gick också att fixa till. No problemos så långt.
Sagt och gjort, jag gick ut till skrivaren och tog upp jobbet igen, och tryckte in att jag ville ha ett iläggsblad var 3:e blad, omslaget alltså. Lägger i alla papper i sina fack och trycker "start". Då säger maskinen åt mej att lägga i papper. Som jag redan gjort. Så då gör jag om det. Start. "Lägg i papper". Igen. Start. Error.
(Nu stiger blodtrycket). Starta om. "Välj papperstyp". JAMEN DET HAR JAG JU REDAN GJORT!!! ...omstart... (tinningarna bultar). En smäll på aset och så gick jag därifrån.
Efter 3 liknande försök plus ett besök av en servicekille så sorterade jag manuellt. ihop prydliga högar av de olika papperssorterna, la dem i fack 2 och tryckte på "Start". Då sörplade den i sig papprena snällt och beskedligt, skrev allt på rätt sida och la de färdiga bladen i fina högar i utmatningen. Det var bara en rap som fattades. Sen vek jag de små häftena och nitade ihop dem. Klart!
Sensmoralen i berättelsen är lika modern som simpel: Maskiner är döda ting. Människan vinner ALLTID över maskinerna. Döda maskiner med konstiga gränssnitt är HELT värdelösa. Människohjärnan är oändligt mycket snabbare än ALLA maskiner i världen! Leve människan! Död åt kopiatorerna!