Olaman

Idag ringde jag till en firma i Västergötland och sökte Sven Svensson. Jag hamnade hos växeln, där en kvinna säger:

"Du har sökt Sven Svensson".

Tystnad uppstår.

Jag säger: "Ja det stämmer fint det!"

Tystnad igen.

Växeldamen: "Ja han är upptagen i telefon."

Jag: "Jaså."

Tystnad för 3:e gången.

Dam: "Vill du dröja kvar?"

Jag:" Nä."

Tystnad 4. Nu känner jag mig manad att få ett slut på lidandet:

"Jag återkommer. Tack hej."


VARFÖR svaras det på detta vis i en växel? Jag vet väl för tusan att jag har sökt Sven Svensson! Det var ju jag som ringde! Och varför tystnar de? Det vore väl 100 gånger bättre för alla inblandade om de bara talade om direkt varför personen inte svarar, och vad jag bör göra, så jag slipper sitta där och undra vad som pågår. Eller ännu bättre, svara inte alls! Då VET jag att jag måste återkomma utan att sitta och tjafsa med nån i växeln.

Eller ni växeltelefonister där ute: Vad vill ni att vi ska säga efter att ni har informerat oss om att vi har ringt? Då när ni blir tysta och låter oss sitta som fån med telefonen i näven? Svara gärna.

Det är ju som om jag skulle skriva och informera dig var 5:e rad att "du läser Olas blogg  just nu". Jamen det vet du ju redan, det är ju DU som sitter där och har valt att läsa alla de här oviktigheterna!

Nästa gång ska jag bara sitta mol tyst när jag hamnar i denna situation.

Tuut..... tuuut.....

"Ni har sökt Sven Svensson!"

Ola är tyst.

"Hallå ni har sökt Sveen!"

Mördande tystnad.

"Är det nån där? Hallå du som har ringt och sökt Sven Svenssoon!"

Ett ondskefullt skratt hörs från min strupe när växeltelefonisten bryter ihop därför att han eller hon inte upplever att han/hon lyckas med att informare mig att jag faktiskt sökte Sven Svensson. Vilket jag inte gjorde. Jag ringde bara en växel på måfå för att hämnas.

Tystnad.