Olaman

Vi har en stor och fin kopiator/skrivare/fax/scanner på mitt jobb. Det var en jätteduktig försäljare här och levererade den förra året. Den kunde klara nästan ALLT, sa han. Jag tänkte att det är mer än vad jag kan.
Idag skulle jag på order av högre makter göra ett litet häfte på tre (3) sidor. Vi hade köpt fint gult papper och det skulle vara ett omslag av lite tjockare papper, sådär proffsigt och bra skulle det bli. Jag slängde in texten i layoutprogrammet och alltsåg ju helt ok ut. Iväg med utskriften till skrivaren i fråga. Det blev inte helt rätt från början så jag fick styra lite med layouten. Det gick också att fixa till. No problemos så långt.
Sagt och gjort, jag gick ut till skrivaren och tog upp jobbet igen, och tryckte in att jag ville ha ett iläggsblad var 3:e blad, omslaget alltså. Lägger i alla papper i sina fack och trycker "start". Då säger maskinen åt mej att lägga i papper. Som jag redan gjort. Så då gör jag om det. Start. "Lägg i papper". Igen. Start. Error.
(Nu stiger blodtrycket). Starta om. "Välj papperstyp". JAMEN DET HAR JAG JU REDAN GJORT!!! ...omstart... (tinningarna bultar). En smäll på aset och så gick jag därifrån.
Efter 3 liknande försök plus ett besök av en servicekille så sorterade jag manuellt. ihop prydliga högar av de olika papperssorterna, la dem i fack 2 och tryckte på "Start". Då sörplade den i sig papprena snällt och beskedligt, skrev allt på rätt sida och la de färdiga bladen i fina högar i utmatningen. Det var bara en rap som fattades. Sen vek jag de små häftena och nitade ihop dem. Klart!
Sensmoralen i berättelsen är lika modern som simpel: Maskiner är döda ting.  Människan vinner ALLTID över maskinerna. Döda maskiner med konstiga gränssnitt är HELT värdelösa. Människohjärnan är oändligt mycket snabbare än ALLA maskiner i världen! Leve människan! Död åt kopiatorerna!