Olaman

Av någon anledning hamnade jag på en sajt som heter www.stockholmsfinest.com idag när jag satt och drack förmiddagskaffet. Där kan man hitta olika inneställen runt stureplan i Kungliga Huvudstaden. Och även titta på bilder av olika kända och okända innemänniskor. De är så inne, så hippa och så coola så man nästan tappar andan. Och så finns det ett motto på hemsidan, den valde jag att sätta som rubik pådetta inlägg. Men jag tröttnar efter 2 minuter. På alla blonda leenden och vältränade, stylade killar. Och är innerligt tacksam över att slippa leva det livet. Att alltid ha pressen att synas och att bli känd och beundrad. (Eller hatad, för det spelar ingen roll VARFÖR du är känd, det är själva kändisskapet i sig som är något värt i Sverige idag). Och så tänkte jag på min lilla by här hemma, där alla hälsar på alla, och där alla som vill  får vara med när det är något kul på gång. Och där man känner igen varann. Där man kan sitta på en bänk med två-tre gamla gubbar och prata om ditt och datt en sommarkväll. Utan att behöva vara nån särskild. Helt ostylad. Eller bara ströva runt i skogen bakom huset och TÄNKA en stund.
För att citera en känd Stockholmspoet och sångare: "Jag är en lycklig man".
Ha en bra helg! //Ola