Olaman

Igår satt jag och tänkte på min egen begravning, hur jag vill att den ska vara.
Först tänkte j ag att det är sjukt att tänka på det, men se'n kom jag på att det är riktigt smart.
Sista gången någon kommer och hälsar på mig ska jag åtminstone välja musiken!
Inget tråkigt och sorgligt. Ja, möjligtvis någon smäktande dikt av Nils Bolander eller Dan Andersson.
Slutsats:
Om man blir vän med sin död kan man njuta av livet.
Morbida tankar? Kanske, men också helt mänskliga och sunda.
Kanske någon annan törs svara på detta något ovanliga inlägg.
PS. Vad jag vet ska jag inte gå och dö inom överskådlig framtid.DS.