Mental Istid

Jag måste gå hem och ritualstraffa mig själv. Typ haka fast näsborrarna i hatthyllekrokarna och lyfta på fötterna.
Eller limma fast rumpan på spisen, sätta på plattan och sparka dän vredet. Eller nåt annat som gör väldigt ont.
Varför då, tänker du? Har det slutligen brutit ut nu? Det du misstänkte låg under ytan o pyrde på Olaman?

Nädå, men nån av dessa straff är lämpligt efter att ens ha tänkt tanken att vilja läsa följetongen om Paris H och att hon nu slutligen åkte i fängelse. Att spilla tid av mitt dyrbara liv på sådant trams. Det är ju SÅ synd om henne. NOT.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback