Events på ett biltak
För att lätta på hemlighetstrycket ska jag berätta en av de pinsammaste saker jag har varit med om. Snaskighetsgraden är inte så hög, men det kostar på att berätta detta i vilket fall. Here goes:
Jag hade varit och hämtat en kebabpizza på min favoritpizzeria. Jag var grymt sugen och skulle hem till en kompis och dela den som lunch. Ut från pizzahaket, bort till bilen. Bråttom var det också. Jag låste upp bilen och hoppade in och drog iväg. Efter c:a 25 meter hörde jag ett "flump" på biltaket. Det slog mig som en Tyson-jabb i mellangärdet... PIZZAN!!!! Jag glömde den på taket!!!
Vilken normalmänniska som helst skulle kanske ha stannat och tagit in pizzan, oavsett. Inte jag.
Jag kollade mig snabbt omkring för att fastställa hur många människor som hade sett mig/känt igen min bil. Sedan var det plattan i mattan iväg, nu med pizzan hängandes på radioantennen vid bakrutan, kebabsås rinnande nerför bakluckan. Jag vågade inte ens tänka på hur det såg ut på taket.
Jag tog den första vänstersvängen i skaplig fart, med önskat resultat, nämligen att pizzan lossnade från antennen och kartongen flög iväg. Bra. Dåligt. Katastrof. Jag minns däckskriket i kurvan, sedan är det dimmigt tills jag vet att jag stannade en bit utanför tätorten och klev ur för att kolla skadornas omfattning.
(Läs "såsens utbredning på bilen").
Jag fick tvätta bilen kan jag säga.
"Men pizzan då", undrar du. Jo, jag smög mig tillbaka lite senare på kvällen, till vänstersvängen där pizzan smackade i asfalten. Den var helt platt och liksom inte en pizza längre. Kartongen syntes inte till. Kanske hade polisen blivit tipsad, tagit den och utförde DNA tester på den just nu. För att få tag i psykfallet som drog iväg från the crimescene.Jag skämdes nåt extremt, men blev lugn när jag började inse att ingen som känner mig hade sett mig. Ner med hela händelsen i förnekelsens djupa och avlägsna träsk. Tills nu.
(Jag åkte dessutom sen till en annan pizzeria, köpte en ny pizza och drog hem till kompisen och käkade lunch och låtsades som om inget hade hänt. Kallt va?)
Inte så mörk hemlighet, men ändå rätt tungt att erkänna.
Jag hade varit och hämtat en kebabpizza på min favoritpizzeria. Jag var grymt sugen och skulle hem till en kompis och dela den som lunch. Ut från pizzahaket, bort till bilen. Bråttom var det också. Jag låste upp bilen och hoppade in och drog iväg. Efter c:a 25 meter hörde jag ett "flump" på biltaket. Det slog mig som en Tyson-jabb i mellangärdet... PIZZAN!!!! Jag glömde den på taket!!!
Vilken normalmänniska som helst skulle kanske ha stannat och tagit in pizzan, oavsett. Inte jag.
Jag kollade mig snabbt omkring för att fastställa hur många människor som hade sett mig/känt igen min bil. Sedan var det plattan i mattan iväg, nu med pizzan hängandes på radioantennen vid bakrutan, kebabsås rinnande nerför bakluckan. Jag vågade inte ens tänka på hur det såg ut på taket.
Jag tog den första vänstersvängen i skaplig fart, med önskat resultat, nämligen att pizzan lossnade från antennen och kartongen flög iväg. Bra. Dåligt. Katastrof. Jag minns däckskriket i kurvan, sedan är det dimmigt tills jag vet att jag stannade en bit utanför tätorten och klev ur för att kolla skadornas omfattning.
(Läs "såsens utbredning på bilen").
Jag fick tvätta bilen kan jag säga.
"Men pizzan då", undrar du. Jo, jag smög mig tillbaka lite senare på kvällen, till vänstersvängen där pizzan smackade i asfalten. Den var helt platt och liksom inte en pizza längre. Kartongen syntes inte till. Kanske hade polisen blivit tipsad, tagit den och utförde DNA tester på den just nu. För att få tag i psykfallet som drog iväg från the crimescene.Jag skämdes nåt extremt, men blev lugn när jag började inse att ingen som känner mig hade sett mig. Ner med hela händelsen i förnekelsens djupa och avlägsna träsk. Tills nu.
(Jag åkte dessutom sen till en annan pizzeria, köpte en ny pizza och drog hem till kompisen och käkade lunch och låtsades som om inget hade hänt. Kallt va?)
Inte så mörk hemlighet, men ändå rätt tungt att erkänna.
//Gurun, aka The Pizzapooper
Kommentarer
Postat av: virva
det var en väldigt söt berättelse.. ser fram emot de mörkare sen! vååååga! :)
Trackback