Olaman

Jag tänker på rätt ofta vad som är viktigt i livet. Egentligen. Jag vaknar ibland på natten och ligger och
funderar. Och oroar mig ibland. För hur pengarna ska räcka, eller om man har en konflikt med någon.
Och att livet är så ofattbart kort och bräckligt på något vis.
Jag har ju tydliga minnesbilder från när jag var kanske 4-5 år. Eller när jag var 12. Eller 18 eller 27.
Min 30-årsdag känns som igår. Det är snart 8 år sedan...
Hursomhelst, jag hör ofta människor prata om saker de ska köpa, eller ställen de ska resa till.
Och när de pratar om saker de äger, så märker man att de tycker att de blir någon.
Det är lätt att tro att framgång och välstånd visar vem du är. Kan det vara mera fel?
Jag känner människor som har allt de behöver och mycket mer.
De pratar mycket om allt de har, och tycker sig få ett högre värde än många andra.
Men så slår det mig att det skulle räcka med t. ex. ett litet virus som orsakar nån sjukdom,
så är man utslagen och pengarna förlorar sitt värde omedelbart.
Vi satsar säkert 95 % av vår energi att bygga upp sådant som egentligen är värdelöst.
5 % av vår kraft satsas på det som räcker hela livet, typ vänskap, skapande och vänlighet.
Borde det inte vara tvärtom? Idag ska jag göra tre saker som gör mig glad men som inte
genererar pengar. Träffa en vän, och sen ska jag spela lite piano hemma.
Och krama en person som säger att hon älskar mig.

Igår när jag stod och diskade tänkte jag på allt dåligt jag gjort i mitt liv. Och blev deppad över mig själv. Jag gissar att det är en ganska mänsklig grej som de flesta hamnar i nån gång. Mörker.
Då fick jag en idé.
Jag sätter på lite töntbra musik och ser om det lättar upp stämningen.

Tack till Sven-Ingvars för låtar som "Byns enda blondin", "Torparrock" och "Två mörka ögon".