Olaman

Jag kom hem sent igår och låg och pustade ut på soffan vid halv tio-tiden sådär. Då slog det mig att jag inte hade ordnat nån matlåda att ha med nästa dag till jobbet. Och att diskberget hade börjat likna en utbrottsmogen vulkan. Med tydliga schizofrena drag började förhandlandet med mig själv.

Jag borde nog ta tag i det. Diska och laga lite käk, det går ju snart...

*Gäääsp*  Näe, jag slappar istället och så tar jag morrondan som den kommer...
(en NÄSTAN omärkbar liten stressknut uppstår i magtrakten)

Vad skönt det känns ändå när disken är gjord och matlådan står i kylen...

Gäääsp, jag VILL inte (stresspulsen tilltar)

Då kommer infallet som en blixt från klar himmel.
Matlagning och diskning LÅTER ju ganska mycket. Ni som har läst om min gerillarörelse förstår säkert vart jag är på väg. Sagt och gjort, jag drog igång ett storkok köttfärssås strax innan klockan slog 22. Samtidigt som jag dök ner i diskbaljan med stor inlevelse. Med denna nyvunna frihetskänsla att man tydligen kan göra vad som helst på vilka tider som helst i vårt hus, så gick det som en dans. 22.27 fanns det inte så mycket som en smutsig tesked i köket, och i kylskåpet stod matlådan och ångade. Och det hade inte gått tyst till väga kan jag säga. Jag somnade gott. Med ett hånflin på läpparna.

Hämnden kom lika väntat som chockartat.

06.22 i morse åkte dammsugarn på uppe hos De Gamla. Inte för rengöringens skull, det kan jag inte tänka mig. Ren och skär HÄMND. Att döma av oväsendet var de typ nånstans nere i bjälklaget i mitt sovrumstak med munstycket. Jag hade ju tänkt sova LITE längre, men som sagt, de är experter på hämndaktioner, så det var bara att inse att nu var det färdigsovet för den här gången. Jag vet inte men jag tror det står 2-1 till De Gamla.

Jag smider en del gruvliga planer som ska sättas i verket i helgen. Livet är värt att leva i mitt hus!