Not so V.I.P.
Jag gjorde misstaget att kommentera snällt i en blogg av en nypublicerad debutförfattare,
och lite på skoj be om att få min blogg länkad på hennes sida...
Och fick det här sköna svaret:
"Nja, jag länkar bara till sidor jag läser."
Eh, jag tog bort länken dit från min sida, behöver jag säga det?
och lite på skoj be om att få min blogg länkad på hennes sida...
Och fick det här sköna svaret:
"Nja, jag länkar bara till sidor jag läser."
Eh, jag tog bort länken dit från min sida, behöver jag säga det?
Confessions på ett dansgolv
Intressant att det inlägg som fått flest kommentarer handlade om kläder... Jag kanske skulle ta och starta en sån där... mo... urrk..modebl... uuurrrkkk. Nej, det går inte, hur frestande det än är. Skulle vara rätt nyskapande, finns inte många såna för riktiga karlar... Hursomhelst så hade vi en gnistrande trevlig afton med god mat, god dryck , Gösta Linderholm och ett knökat dansgolv med bara RÄTT låtar. Hur kul som helst. Jag kan dessutom erkänna att det inte blev Converse:na... Stil gick före cool. Men vändes till coolt.
Så några fler råd är väl inte att hoppas på... Kläder är fortfarande kul.
Cry of fashion
Det är fest ikväll. Jag har förskaffat ett par jeans:
Nu är frågan: Vilka skor ska jag välja?
De här:
?
Eller de här:
?
Det blir vit T-shirt, grå väst och stickad "slips" upptill. Ev. ett par spegelpilot som attitydhöjare.
Nu alla modemedvetna, skynda er att ge mig råd! Ni har till ungefär kl 15.30 på er. Hörs!
(Jag tar risken att bli klassad som medlem i "Fab 5". Kläder är kul.)
En svår dag
Jag har glömt att berätta att jag sjöng på ännu en begravning i somras.
Den svåraste jag har varit med om. En 12-årig tjej som knappt hade börjat leva innan hon fick sluta.
En av hennes favoritlåtar var "Vilket håll du än går" av Per Gessle.
Så den blev det, jag kompade med pianot.
Om jag får be Gud om en sak, så är det att aldrig behöva begrava mitt barn innan jag själv dör.Den svåraste jag har varit med om. En 12-årig tjej som knappt hade börjat leva innan hon fick sluta.
En av hennes favoritlåtar var "Vilket håll du än går" av Per Gessle.
Så den blev det, jag kompade med pianot.
Kämpa, mamma, pappa och lillasyster. En ny sorts tid har börjat för er som ingen kan förstå riktigt.
Sov gott lilla Johanna.
Dubbletter
Episod 1
I lördags såg jag en SAAB 9000 där plastlocket till dimljusfästet hade lossnat och hängde ner. 1 timma senare såg jag en likadan bil, med SAMMA grej hängandes löst... Skumt!
Episod 2
I morse hörde jag en sportkommentator använda ordet "fippla" när han beskrev hur en målvakt hade tappat in en boll i mål. 5 minuter senare satt studiokillen i grannkanalen och pratade om politik, och för att beskriva nåt schabbel i en kommun så använde han vilket ord...? Jo, just det. FIPPLA!!!
Vad är chanserna att två så här osannolika ord/händelser uppträder i snabb följd, så att samma person (Gurun) upplever dem? I det närmaste obefintliga.
Fortsätt att läsa min blogg om du vill höra om fler spännande episoder i en Guru's liv.
I lördags såg jag en SAAB 9000 där plastlocket till dimljusfästet hade lossnat och hängde ner. 1 timma senare såg jag en likadan bil, med SAMMA grej hängandes löst... Skumt!
Episod 2
I morse hörde jag en sportkommentator använda ordet "fippla" när han beskrev hur en målvakt hade tappat in en boll i mål. 5 minuter senare satt studiokillen i grannkanalen och pratade om politik, och för att beskriva nåt schabbel i en kommun så använde han vilket ord...? Jo, just det. FIPPLA!!!
Vad är chanserna att två så här osannolika ord/händelser uppträder i snabb följd, så att samma person (Gurun) upplever dem? I det närmaste obefintliga.
Fortsätt att läsa min blogg om du vill höra om fler spännande episoder i en Guru's liv.
Jag gjorde nästan uppror i morse
Jag såg mitt kastspö i hallen i morse när jag skulle till jobbet. Det var nära att jag tog det och stack iväg till båten istället för att åka till kontoret. Men jag är för väldresserad.
En kavlugn sjö, friska dofter, fiskgjusens skri och lugna årtag i morgonsolen fick vika för
stressig trafik, krånglande datorer och tråkigt arbete.
En kavlugn sjö, friska dofter, fiskgjusens skri och lugna årtag i morgonsolen fick vika för
stressig trafik, krånglande datorer och tråkigt arbete.
Honky-Tonk Hug
En kändiskram i månaden gör livet värt att leva. =)
Sommaren är över
Jag har bara ett ord för att beskriva hur kul det var att gå upp 05.45 imorse.
Urrk.
Adios, goodbye, arrivederci, salut, auf wiedersehen!
Jag sitter och darrar av förväntan. Lite pirrig i magen sådär.
Givetvis kom den första regnskuren på veckor just idag, men jag skiter i det.
Jag ska hem nu. Ut i sommaren, bara njuta och skratta. Känna alla dofter och solen i ansiktet.
Gurun har uppnått det här årets Nirvana. På svenska heter det Semester.
Båten är fixad, brassestolarna funkar, semesterkassan är ok och cykeln är pumpad.
Blir inte mycket bättre. Ska faktiskt inte skänka jobbet EN enda tanke på sådär en 700 timmar.
Så om jag inte syns här, leta efter mig i gräset hemma vid huset, under lönnen.
Kram till er alla och trevlig sommar!
/ Er egen Guru
Givetvis kom den första regnskuren på veckor just idag, men jag skiter i det.
Jag ska hem nu. Ut i sommaren, bara njuta och skratta. Känna alla dofter och solen i ansiktet.
Gurun har uppnått det här årets Nirvana. På svenska heter det Semester.
Båten är fixad, brassestolarna funkar, semesterkassan är ok och cykeln är pumpad.
Blir inte mycket bättre. Ska faktiskt inte skänka jobbet EN enda tanke på sådär en 700 timmar.
Så om jag inte syns här, leta efter mig i gräset hemma vid huset, under lönnen.
Kram till er alla och trevlig sommar!
/ Er egen Guru
Jag känner en poet!
Jag har en vän som heter Elin som är fantastisk på att skriva dikter.
Nu har hon blivit publicerad i den här boken:
DET tycker jag är stort!
Jag har också skrivit en del men det kommer nog aldrig världen få se!
Grattis till en ung poet med ord som ingen annan!
Nu har hon blivit publicerad i den här boken:
DET tycker jag är stort!
Jag har också skrivit en del men det kommer nog aldrig världen få se!
Grattis till en ung poet med ord som ingen annan!
En magisk kväll...
Nu är mitt hjärta lite varmare!
Tack för en fantastisk konsert mysiga L!
Heja Blågult!
Tack Landslaget! Ni är fantastiska. Jag struntar i alla som har analyserat och klagat, tyckt och besserwissrat i tv, radio och tidningar under er insats i Tyskland. Jag är stolt över er och tycker att ni kämpade väl. Visst kunde vissa storstjärnor ha varit lite mer alerta, men de och resten av laget gjorde säkert så gott de kunde.
Det är fascinerande hur mycket som skrivs och sägs om det här laget, som håller på med en sport som miljontals andra också gör, men de miljontals spelarna behöver ju aldrig stå till svars offentligt för att ha spelat fotboll. Spelat, det antyder att det är just ett spel, och det gör man för att ha roligt och för att tävla. Inte för att vara perfekt och ofelbar. Nu är ju fotboll en konstform som alla andra, och det ska inte glömmas bort hur skickliga dessa artister är. Jag förstår att fotboll engagerar djupt och att det inte bara är en lek för de inblandade, för att inte nämna pengarna och kommersialiseringen. Blodigt allvar, det fattar jag.
Men så slår det mig ibland att det egentligen bara är 11 killar eller tjejer som sparkar en läderboll till varann och försöker få in den i ett mål. En lek, helt uppenbart. Jag drar slutsatsen att fotboll är en hyllning till människans lekfullhet och vinnarinstinkt, vår förmåga att göra leken till dödligt allvar. Alla kan vara med, som spelare eller publik, på plats eller vid TV:n. Och som alltid ligger en stor del av fascinationen i att uppleva glädje och sorg, ilska och extas, tillsammans. I laget eller som publik. Det är något magiskt över detta fenomen vi kallar fotboll. Vi fick uppleva det i sommar tillsammans med våra blågula kämpar, som kommer igen. Nästa VM kanske blir det VM när vi når drömmen?
Allt kan hända. Bollen är rund. Fortsätt att drömma!
Det är fascinerande hur mycket som skrivs och sägs om det här laget, som håller på med en sport som miljontals andra också gör, men de miljontals spelarna behöver ju aldrig stå till svars offentligt för att ha spelat fotboll. Spelat, det antyder att det är just ett spel, och det gör man för att ha roligt och för att tävla. Inte för att vara perfekt och ofelbar. Nu är ju fotboll en konstform som alla andra, och det ska inte glömmas bort hur skickliga dessa artister är. Jag förstår att fotboll engagerar djupt och att det inte bara är en lek för de inblandade, för att inte nämna pengarna och kommersialiseringen. Blodigt allvar, det fattar jag.
Men så slår det mig ibland att det egentligen bara är 11 killar eller tjejer som sparkar en läderboll till varann och försöker få in den i ett mål. En lek, helt uppenbart. Jag drar slutsatsen att fotboll är en hyllning till människans lekfullhet och vinnarinstinkt, vår förmåga att göra leken till dödligt allvar. Alla kan vara med, som spelare eller publik, på plats eller vid TV:n. Och som alltid ligger en stor del av fascinationen i att uppleva glädje och sorg, ilska och extas, tillsammans. I laget eller som publik. Det är något magiskt över detta fenomen vi kallar fotboll. Vi fick uppleva det i sommar tillsammans med våra blågula kämpar, som kommer igen. Nästa VM kanske blir det VM när vi når drömmen?
Allt kan hända. Bollen är rund. Fortsätt att drömma!
Laleh ropar mitt namn
Sitter på kontoret och känner mig stressad över pappersmonstret som vill äta upp mig. Undrar hur jag ska hinna färdigt till midsommar. Men den dagen kommer ju, och då kommer jag vara klar. Så är det.
Så jag slappnar av, skriver lite blogg och då hör jag en röst:
-Lilla guuuruuu!
Det är Laleh som kallar. Hon vill att jag ska hämta ut biljetterna till hennes konsert i Norrköping den 28:e.
Så då får jag väl pallra mig iväg och göra det. Jag gör allt för coola och konstiga Laleh!
/Gurun, aka Laleh-sucker
Så jag slappnar av, skriver lite blogg och då hör jag en röst:
-Lilla guuuruuu!
Det är Laleh som kallar. Hon vill att jag ska hämta ut biljetterna till hennes konsert i Norrköping den 28:e.
Så då får jag väl pallra mig iväg och göra det. Jag gör allt för coola och konstiga Laleh!
/Gurun, aka Laleh-sucker
En vindpust i livet
Jag sjöng på en begravning för några dagar sedan. Begravningen hölls för en ung kille från vår ort som omkom under roadracingträning. Hans tragiska bortgång fick mig att fundera över min egen död och det skrev jag om i ett tidigare inlägg. Några dagar senare fick jag frågan om jag kunde sjunga en Kent-låt på just den här begravningen. Det var fullsatt i kyrkan och där satt familjen, vännerna och jobbarkompisarna. Kanske upp emot 250 personer. Jag har sjungit på många begravningar, men detta var nog den sorgligaste. Och finaste. Jag tänkte på hur otroligt många människor den här människan hade känt och varit uppskattad och älskad av. Det kändes långt in i hjärtat, djupt under alla vardagliga och relativt oviktiga saker som faktiskt tar det mesta av ens tid. Jag tänkte på hur viktigt det är att ta vara på sin tid och bry sig om de man känner, tycker om, (och kanske tycker mindre om) och umgås med. Man är inte odödlig.
Utanför kyrkan var sommaren hjärtskärande vacker när alla sjöng "Den blomstertid nu kommer".
De här raderna är för Stefan, ett utdrag ur "FF", skrivna av Jocke Berg:
Vi räknar dagar, räknar år
En skymt av solen, doft av vår
Snart kommer regnet som en våg
Och sköljer bort allt som inte är musiken
Tellement loin de ce mond
(Så långt bort från den här världen)
...grâce á toi, á noveau je respire...
Jag kände dig inte Stefan, men du har berört mig djupt.
-Ola
Utanför kyrkan var sommaren hjärtskärande vacker när alla sjöng "Den blomstertid nu kommer".
De här raderna är för Stefan, ett utdrag ur "FF", skrivna av Jocke Berg:
Vi räknar dagar, räknar år
En skymt av solen, doft av vår
Snart kommer regnet som en våg
Och sköljer bort allt som inte är musiken
Tellement loin de ce mond
(Så långt bort från den här världen)
...grâce á toi, á noveau je respire...
Jag kände dig inte Stefan, men du har berört mig djupt.
-Ola
Ett sanningens ord
Jag gillar inte folk som struntar i att blogga på flera veckor.
Vad ska dom med en blogg till?!??
Förmodligen har väl en sån looser inte ens nån dator hemma,
utan måste vänta med bloggandet tills han kommer till jobbet.
T.ex. om han skulle bli sjuk och stanna hemma några dagar.
Nä, usch för såna slöfockar, dom borde portas, svartlistas och smutskastas offentligt.
Tack för ordet.
//Ola
Vad ska dom med en blogg till?!??
Förmodligen har väl en sån looser inte ens nån dator hemma,
utan måste vänta med bloggandet tills han kommer till jobbet.
T.ex. om han skulle bli sjuk och stanna hemma några dagar.
Nä, usch för såna slöfockar, dom borde portas, svartlistas och smutskastas offentligt.
Tack för ordet.
//Ola
Teheran's svar på Jitex
TT meddelar att: För första gången på 27 år får nu kvinnor i Iran gå på fotbollsmatcher.
Så fint av de ödmjuka styrande mullorna att de nu tillåter damerna på läktarna.
Nu väntar vi med spänning på ett Iranskt damlag också!
Nu tror jag att en del turbanklädda herrar kommer att dundra på om hur Muhammed roterar i sin grav.
Själv måste jag tro att han skrattar i sin himmel.
Så fint av de ödmjuka styrande mullorna att de nu tillåter damerna på läktarna.
Nu väntar vi med spänning på ett Iranskt damlag också!
Nu tror jag att en del turbanklädda herrar kommer att dundra på om hur Muhammed roterar i sin grav.
Själv måste jag tro att han skrattar i sin himmel.
Events på ett biltak
För att lätta på hemlighetstrycket ska jag berätta en av de pinsammaste saker jag har varit med om. Snaskighetsgraden är inte så hög, men det kostar på att berätta detta i vilket fall. Here goes:
Jag hade varit och hämtat en kebabpizza på min favoritpizzeria. Jag var grymt sugen och skulle hem till en kompis och dela den som lunch. Ut från pizzahaket, bort till bilen. Bråttom var det också. Jag låste upp bilen och hoppade in och drog iväg. Efter c:a 25 meter hörde jag ett "flump" på biltaket. Det slog mig som en Tyson-jabb i mellangärdet... PIZZAN!!!! Jag glömde den på taket!!!
Vilken normalmänniska som helst skulle kanske ha stannat och tagit in pizzan, oavsett. Inte jag.
Jag kollade mig snabbt omkring för att fastställa hur många människor som hade sett mig/känt igen min bil. Sedan var det plattan i mattan iväg, nu med pizzan hängandes på radioantennen vid bakrutan, kebabsås rinnande nerför bakluckan. Jag vågade inte ens tänka på hur det såg ut på taket.
Jag tog den första vänstersvängen i skaplig fart, med önskat resultat, nämligen att pizzan lossnade från antennen och kartongen flög iväg. Bra. Dåligt. Katastrof. Jag minns däckskriket i kurvan, sedan är det dimmigt tills jag vet att jag stannade en bit utanför tätorten och klev ur för att kolla skadornas omfattning.
(Läs "såsens utbredning på bilen").
Jag fick tvätta bilen kan jag säga.
"Men pizzan då", undrar du. Jo, jag smög mig tillbaka lite senare på kvällen, till vänstersvängen där pizzan smackade i asfalten. Den var helt platt och liksom inte en pizza längre. Kartongen syntes inte till. Kanske hade polisen blivit tipsad, tagit den och utförde DNA tester på den just nu. För att få tag i psykfallet som drog iväg från the crimescene.Jag skämdes nåt extremt, men blev lugn när jag började inse att ingen som känner mig hade sett mig. Ner med hela händelsen i förnekelsens djupa och avlägsna träsk. Tills nu.
(Jag åkte dessutom sen till en annan pizzeria, köpte en ny pizza och drog hem till kompisen och käkade lunch och låtsades som om inget hade hänt. Kallt va?)
Inte så mörk hemlighet, men ändå rätt tungt att erkänna.
Jag hade varit och hämtat en kebabpizza på min favoritpizzeria. Jag var grymt sugen och skulle hem till en kompis och dela den som lunch. Ut från pizzahaket, bort till bilen. Bråttom var det också. Jag låste upp bilen och hoppade in och drog iväg. Efter c:a 25 meter hörde jag ett "flump" på biltaket. Det slog mig som en Tyson-jabb i mellangärdet... PIZZAN!!!! Jag glömde den på taket!!!
Vilken normalmänniska som helst skulle kanske ha stannat och tagit in pizzan, oavsett. Inte jag.
Jag kollade mig snabbt omkring för att fastställa hur många människor som hade sett mig/känt igen min bil. Sedan var det plattan i mattan iväg, nu med pizzan hängandes på radioantennen vid bakrutan, kebabsås rinnande nerför bakluckan. Jag vågade inte ens tänka på hur det såg ut på taket.
Jag tog den första vänstersvängen i skaplig fart, med önskat resultat, nämligen att pizzan lossnade från antennen och kartongen flög iväg. Bra. Dåligt. Katastrof. Jag minns däckskriket i kurvan, sedan är det dimmigt tills jag vet att jag stannade en bit utanför tätorten och klev ur för att kolla skadornas omfattning.
(Läs "såsens utbredning på bilen").
Jag fick tvätta bilen kan jag säga.
"Men pizzan då", undrar du. Jo, jag smög mig tillbaka lite senare på kvällen, till vänstersvängen där pizzan smackade i asfalten. Den var helt platt och liksom inte en pizza längre. Kartongen syntes inte till. Kanske hade polisen blivit tipsad, tagit den och utförde DNA tester på den just nu. För att få tag i psykfallet som drog iväg från the crimescene.Jag skämdes nåt extremt, men blev lugn när jag började inse att ingen som känner mig hade sett mig. Ner med hela händelsen i förnekelsens djupa och avlägsna träsk. Tills nu.
(Jag åkte dessutom sen till en annan pizzeria, köpte en ny pizza och drog hem till kompisen och käkade lunch och låtsades som om inget hade hänt. Kallt va?)
Inte så mörk hemlighet, men ändå rätt tungt att erkänna.
//Gurun, aka The Pizzapooper
Bromsok och leenden
Så här glad var Gurun efter att ha tillbringat kvällen med att byta bromsok och skivor bak på Saab:en. Tänk er själva vilken feeling att få ta fram verktygen och skita ner sig. Och LYCKAS!
Oslagbart.
stressigtvärre
Jaghinner intebloggasåmycketidagförjagharsåmycketattgöra
Tanter går över gränsen
Här ser man 3 damer som knatar över vägen utanför mitt fönster. Se hur beslutsam damen i ljusa vårkappan ser ut när hon helt fräckt joggar förbi på insidan. Kvinnan i röda jackan begår ett vidrigt lagbrott i och med att hon befinner sig UTANFÖR de vita strecken. Vad gäller puddingen med rullatorn så drar jag slutsatsen att hon är en rebellisk liten pensionär som lever på gränsen, man ser tydligt hur hon väljer att plöja fram med sin rullator med 2 hjul PÅ övergångsstället och 2 hjul UTANFÖR. Vågat!
Det är ständig action i denna gatukorsning.
Det är ständig action i denna gatukorsning.
Fotnot:
Jag stod med kaffekoppen i ena handen och min lyxiga mobiltelefon/kamera/mp3spelare
i den andra handen, och kunde inte undgå att föreviga denna dramatiska situation.